Det är något särskilt med den mörka [1] tiden – speciellt den del som bäddar in nyårsdagen i ett före och efter.

Tiden före, så väntar alla barn otåligt på jul(klapparna), medan de vuxna ser fram emot när alla klappar är köpta och inslagna. Sedan väntar man på att få pusta ut – och på Ris à la Maltan. Måste vi vänta till efter Kalle? Är det inte dags att börja på andra lagret i Aladdinasken snart? Är det inte min tur snart?

Efter funderar vi mest hur vi ska orka fram till påsk och ljuset. Eller hur många dagar det är till nästa gång.

Visst är det härligt att vara övervänt.

[1]: På våra breddgrader typ + 59° nord.