anakron.nu

Oaktuella betraktelser ryckta ur sin samtid

Kategori: Historia

Tehuva – vad göms i ett ord?

Tehuva — sug på ordet ett tag. Ett märkligt ord.

Naturligtvis är det ett sammansatt ord av te+huva, och de är rätt intressanta så låt oss syna dem närmare.

Ordet te, denna benämning för gudarnas nektar, kommer från holländskans thee, via malajiska teh, ursprungligen från sydkinesiska språket hokkiens . En språklig vägvisare längs holländska ostindiska kompaniets handelsvägar.

Sedan har ordet spridit sig vidare till västra och norra Europa till engelskans tea, franskans thé, tyskans tee, och vårt te. Det finns det fler ord för denna dryck och mycket mer att säga om te, men det kräver en egen utredning.

Huva, då? En definition är:

Huvudbonad av kupig form som omsluter huvudet, ofta fäst i nacken på ett klädesplagg.

Något att då ha på huvudet? Tänker då ofrånkomligen på ett citat tillskrivet den skotske komikern Billy Connolly.

Never trust a man who, when left alone in a room with a tea cosy, does not try it on.

Visa och sympatiska ord, men gräver vi lite till så hittar vi betydelsen kupol i forntyskan, även om islänningarna också använder ordet för kyrktak! De flesta tehuvor är onekligen både kupolformade och huvudbonadsliknande.

Tehuvans historia är svår att fastställa men kan ha sitt ursprung i 1660-talets England, då Karl II, vilken engelsmännen envisas med att kalla Charles II, efter att ha fått nobben av svenska änkedrottningen Hedvig Eleonora förde andra valet Katarina av Braganza till England som sin hustru. Portugisiskan Katarina tog med sig sina dyra vanor, bland annat tedrickandet, till det engelska hovet och det blev en populär dryck bland aristokratin.

Men det är en annan kvinna vi ska tacka tehuvans popularitet för, nämligen Afternoon Tea’s skapare hertiginnan av Bedford, Anna Maria Russell.

Då hon ständigt var småhungrig mellan luncheon och dinner skapade hon ett mål med te, ofta Darjeeling, och små smörgåsar för att komma till rätta med knorrandet. En hejdundrande succé där man också kunde skvallra och nätverka. Problemet med allt socialiserande var att teet tenderade att bli kallt men det kunde ju tehuvan råda bot på.

Då det regniga England ligger i det kyliga Europa så ska vi inte förbise klimatets inverkan på att värmehållaren populariserades just där. Det var viktigare att hålla teet varmt i tehuvans land än i dryckens ursprungsområde.

Sedan är de vackra också.

Manx

Hur man gör riktigt god varm choklad – och lite historia

1688 är ett märkligt år i svensk historia, för detta år så började kaffe serveras offentligt för första gången i Sverige, men även för att choklad omnämns för första gången.

Av dessa tvenne droger så är den sistnämnda otvivelaktigt förnämligare, och det finns bara ett sätt att tillreda den som dryck, enligt mitt tycke, vilket jag ska beskriva nedan.

Ordet kakao kommer från aztekernas cacahuaquchtl och olmekernas kakaw. Ursprunget till ordet choklad är mer omstritt men kan komma från nahuatls xocolatl (bitter + vatten). Drycken gjordes av rostade och krossade kakaobönor som löst upp i kallt vatten genom att man hällde den upprepade gånger mellan olika kärl tills det blev en skummande dryck. Den smaksattes också med chili och vanilj och sedan började man även dricka den varm. José de Acosta (1539-1600), en spansk jesuit beskrev xocolatl så här.

”Loathsome to such as are not acquainted with it, having a scum or froth that is very unpleasant taste. Yet it is a drink very much esteemed among the Indians, where with they feast noble men who pass through their country. The Spaniards, both men and women, that are accustomed to the country, are very greedy of this Chocolate. They say they make diverse sorts of it, some hot, some cold, and some temperate, and put therein much of that ”chili”; yea, they make paste thereof, the which they say is good for the stomach and against the catarrh”.

Den bittra kalla drycken föll inte riktigt européerna i smaken, men nästa landvinning gjordes av engelsmannen Hans Sloane (1660-1753) som på en av sina botaniska resor bjöds på traditionell ”choklad” i Jamaica. Han fann smaken vara ”nauseous” men fick snilleblixten (eller knyckte iden av någon som historien glömt) att blanda kakaomassan i mjölk. Han tog med sig denna dryck till Europa där den såldes som medicin på apotek, och på 1800-talet sålde bröderna Cadbury chokladdryck enligt Sloanes recept.

I mitt tycke är nu drycken fullbordad, alltså den ska bestå av kakao och mjölk, inget annat. Nej, den ska inte förstöras med socker!

Hur man gör riktigt god varm choklad.

Det viktigaste är förstklassiga råvaror!

1) Använd om möjligt ekologisk mjölk som kommer direkt från korna utan att ha pastöriseras eller homogeniserats. Om det inte går att uppbringa det bästa får man nöja sig med det näst bästa, mjölk med naturlig fetthalt som inte homogeniserats, ex. gammeldags mjölk.

Ekologisk gammaldags mjölk

2) 100% ren kakao av hög kvalite. Jag föredrar Valrhona poudre de cacao.

Tillvägagångssätt:

Måtta upp lagom mycket mjölk i en kastrull, snåla inte, det ska vara en stor mugg (ca 4-5 dl) och värm upp.

Medan mjölken värms så häller du lite mjölk i muggen och måttar upp 2-3 rågade (sic) teskedar och häller dessa i muggen. Rör ihop kakao och mjölken till en slät blank massa, blir det för torrt så häll i lite mer mjölk.

Rågad tesked med kakao

Ta av mjölken från plattan just innan den kokar och rör ner den i kakaomassan och njut! Naturligtvis går det att ha mer kakao om man så önskar.

En mugg riktigt god varm choklad

Manx

Födelsedagar – något att fira?

Varför firar vi födelsedagar? När man är liten är det ju förståeligt, man får presenter, tårta och annat. Men när vi blir äldre?

Historiker har diskuterat hur länge människor firat födelsedagar. Problemet är källornas tystnad. Ju längre tillbaka vi går, desto färre källor har vi som beskriver födelsedagar. Dessutom handlar källorna mer om kungar och de rika ju längre tillbaka vi går.

Betyder detta att; det bara var kungar etc. som förr i tiden firade födelsedagar, eller har bara bemärkelsedagar för de ur högsta samhällsklasserna skrivits ner och/ eller bevarats?

Lätt att begå en anakronism, hur man än gör. Tolkar man de få källorna som att man inte förr i tiden firade födelsedagar? Eller var det bara de rika som kunde göra det? Har det skett en mentalitetsförändring som gör att vi nu bryr oss mer om våra barn och släktingar? Är de fåtaliga källorna bara en konsekvens av att så få blivit bevarade?

Jag tror att breven från Vindolanda ger en fingervisning. Vid den romerska garnisonen vid Hadrianusvallen har vardagliga brev blivit bevarade av en slump. Där finns brev som innehåller begäran om att skicka varma kläder för att det är så kallt, men också inbjudning till födelsedagsfirande. Detta vid den yttersta utposten i det romerska imperiet på 100-talet! Varför skulle den tidens människor ha tänkt annorlunda än oss?

Jag tror att historiker tolkat källornas tystnad felaktigt! Visst firade människor sin årsdag förr (åtminstone så länge man på något sätt kunnat hålla en tideräkning).

Manx

Semlor – en god anakronism

Semlor, i synnerhet hetvägg är en härlig anakronism. Tänk att en kaloristinn bakelse, som man åt för att riktigt få frossa innan den katolska påskfastan, har lyckats överleva till våra dagar! Inte bara överlevt, utan frodats!

Förr åts den bara på fettisdagen i hela landet (I Skåne lär man ha ätit den på fastlagsmåndagen, bullamåndag, men då var ju Skåne en del av Danmark och räknas inte, fastän de då var lite före oss). Men ganska snart efter att vi blev protestantiska svalnade intresset för den strikta fastan och man började äta den betydligt mer frekvent. Nu har vi (äntligen?) befriat oss från fastans ok, och kan frossa på den året runt om vi verkligen vill.

Om man vill vara riktigt anakron, så äter man semlan (från lat. simila, ”det finaste vetemjölet”) på det ursprungliga sättet, alltså bara bullen kokad i mjölk. Men varför ska vi förneka oss senare gastronomiska landvinningar? På 1700-talet började man koka kil-formade semlor fyllda med mandelmassa i mjölk (ty. heisse Wecken, ”varma kilar”), alltså hetvägg. Senare struntade vi att koka dem i mjölk och då behövde vi ju inte göra dem kil-formade för att så många som möjligt skulle få plats i kastrullen, och bullen blev rund, men man åt den likväl med varm mjölk. Några åt den även med kanel och runt sekelskiftet (det förra) så toppade man upplevelsen med grädde, och vi har den moderna semlan.

Då vi lever i ett individualistiskt samhälle så får var och en göra som den vill, men själv äter jag helst inte semlor före fettisdagen, och då helst som hetvägg. Uppskattar dessutom ansträngningen att göra semlan själv, såväl bulle som mandelmassa (men ”köpes” är också ofta goda).

För den som vill ha tips på var man kan äta goda köpes-semlor och befinner sig i rikets huvudstad så rekommenderar jag Semmelmannens blog.

Manx

Nyårslöften 2011

Nyårslöften är anakrona. Vissa anser att redan de gamla babylonierna för 4000 år sedan började med nyårslöften, men det är omtvistat. De gamla romarna tycks dock ha spått det kommande året och gett löften.

Praktiska som de var så flyttade de år 152 f.Kr. sitt nyår från 1 mars till 1 januari för att de skulle få mer tid till sommarens fälttåg, och från och med den tiden inhämtade konsulerna spådomarna om sitt ämbetsår just den 1 januari. Folket gjorde snart detsamma och festligheterna kring nyår blev med tiden den populäraste högtiden.

De kristna tyckte inte om detta och gjorde tappra försök att reducera den till en vanlig dag. Men alltsedan 1500-talet då den gregorianska kalendern kom, så har de slutat envisas med att lansera andra alternativa nyårsdagar. Det var tur för oss, för då kan nyårsfirande och nyårslöften fortsätta förgylla tillvaron för oss mitt i midvintermörkret.

Nyårslöften för 2011 (i fallande skala):

  • Äta mer hälsosamt och röra på mig mer, inte oväntat 🙂
  • Gå upp i vikt
  • Organisera (glöm inte garderoben!) och inreda hemmet
  • Rotera igenom min slipsamling
  • Använda kostym oftare
  • Göra något svårt ibland, utmana mig själv
  • Börja skriva på min bok igen
  • Läsa mer skönlitteratur
  • Läsa ett språk, kanske franska eller latin

Vi får se hur det går, men enligt en studie utförd av Richard Wiseman, från University of Hertfordshire så lyckas bara mellan 25-38 % med sina löften, berorende på vilken teknik de använder.

De som håller löftet för sig själv lyckas bara i 25 % av fallen, och de som litar på den råa viljestyrkan lyckas knappast bättre, bara 26 % av dem uppnår målen. Det är uppenbart att viljestyrka inte är tillräcklig utan att andra metoder behövs!

Att berätta sina löften för andra är en bättre strategi, för de lyckas till 34 %, se där vad vad kraftfull skammen är! Men bäst lyckades de som visualiserade hur mycket bättre deras liv kommer att bli då de uppnår sina löften, hela 38 % lyckades.

Då jag nu publicerar löftena på nätet så kanske det går bättre?

© 2017 anakron.nu

Tema av Anders NorenUpp ↑