Bidde man gladare.
Kategori: Okategoriserade
Ibland blir man förvånad, ibland inte. Men just nu förvånas jag över vart tiden försvinner – dess förmåga till dissemination. Den tycks vara lättflyktig och sipprar nästan omärkligt ner i tillvarons sprickor och hålrum, eller kanske avdunstar den helt enkelt? Men helt plötsligt står man där utan tid! och förbannar att man spridit ut den för tunt – till ingen nytta.
Hoppet står till att något ändå gror – där man tanklöst gödslat med det som är kvar av livet.
Vad är ett år? blott ett omätbart ögonblick – sett med universums måttstock. Men likväl kanske 1/80 av ett normalt liv.
På något sätt tyckts åren staplas på varandra i ett allt mer accelererande tempo ju äldre man blir, samtidigt som de blir allt värdefullare då det förväntade antalet kvarvarande levnadsår minskar.
Viktiga.
Inte gjordes några riktigt stora genombrott förra året, inte blev det fredligare i världen, inte fick solenergin sitt stora genombrott, miljöförstöringen har inte hejdats och Facebook fortsätter att öka. Men små steg togs i rätt riktning: man kom överens i Paris, Tesla och andra effektiviserar solenergi och batterier, avtalet med Iran slöts, och kampen mot malaria och andra sjukdomar fortsatte.
Hopp.
Trots det har en grå filt av missmod och olust lagt sig över 2015. Sverige av alla länder (!) har övergivit sin moraliska kompass och flörtar med de krafter som lurar i Pandoras ask. Många verkar ha tappat sin inre kompass, ser inte att man hela tiden måste kämpa mot rötan, man kan inte ta något för givet.
Suck…
Nytt år – nya tag.
Första dagen på ett nytt år, och jag kan inte låta bli att tycka att 2015 låter som något ur en science fiction-roman. När jag var liten så drämde man till med sådan årtal, när man funderade på rymdresor och svävande bilar.
Det är för tidigt att sia om vad det nya året kommer att innehålla, förutom de vanliga mundana göromålen. Kommer det att göras några genombrott? Kommer världen att bli fredligare? Är detta det år då solenergin får sitt genombrott? Kommer Facebook att sluta växa och börja gå sitt öde till mötes, som de flesta imperier? Kommer världens politiker att kunna enas när det gäller klimatmålen, för det börjar blir bråttom. Riktigt bråttom.
Tusentals funderingar men inga svar, för jag är ingen siare. Inte heller tar jag mig tid att försöka analysera vad som skulle kunna hända. Det skulle ändå troligen bli fel.
Men jag har för mig själv dragit upp vissa mål, även om de inte har helt fast form ännu, som jag tänker sträva efter att nå. Huvudsaken är att jag senare kan blicka tillbaka på tjugohundrafemton och känna att jag, vi, försökte göra det bästa av det.
Carpe diem.
Varför då? Ja varför inte!
Helt slumpmässigt har jag valt ut början av månaden mars som en nystart. En språngbräda till GTD eller AFTU. Detta innebär inte att bloggen kommer att fyllas av en massa skarpsinniga inlägg från någon av oss. Vi har för mycket annat att göra.
Kanske är detta det enda inlägget tills en annan nystart. Då är jag väl mest som alla andra, fyllda av goda föresatser som rinner ut i sanden på grund av att verkligheten hinner ikapp en.
Optimistiskt utbrister jag ändå ett rungande ”det är aldrig försent att starta på nytt”!
Manx
Senaste kommentarer