har man rätt att vara Trumpen.
Kategori: Ord
Det är något särskilt med den mörka [1] tiden – speciellt den del som bäddar in nyårsdagen i ett före och efter.
Tiden före, så väntar alla barn otåligt på jul(klapparna), medan de vuxna ser fram emot när alla klappar är köpta och inslagna. Sedan väntar man på att få pusta ut – och på Ris à la Maltan. Måste vi vänta till efter Kalle? Är det inte dags att börja på andra lagret i Aladdinasken snart? Är det inte min tur snart?
Efter funderar vi mest hur vi ska orka fram till påsk och ljuset. Eller hur många dagar det är till nästa gång.
Visst är det härligt att vara övervänt.
[1]: På våra breddgrader typ + 59° nord.
Vad sades egentligen under G20-mötet mellan Cameron och Putin? Jag läser med häpnad i DN att en källa närstående premiärminister Cameron sagt att (min markering):
-Premiärministern var tydlig vid inledningen av diskussionen om Ukraina att vi står inför en gaffel, i fråga om vart vi går härnäst…
En gaffel!?
Kan det syfta på att Ryssland håller på att stycka upp Ukraina i lagom munsbitar och så att säga sätter gaffeln i dem? Eller kanske, på något sätt, en högaffel? Ledaren för det ukrainska Radikala partiet Oleh Ljasjko använder ju högaffeln1 som symbol? Någon leker med tanken om att det är en felstavning för taffeln, att de egentligen inte hittade vägen till matsalen.
Vi kastar oss in i ordböckerna för att leta efter synonymer. SAOB och Wiktionary ger oss ”svaret”, tror vi en stund, det måste syfta på shacktermen gaffel-ställning, alltså då en pjäs samtidigt hotar att slå två eller flera av motståndarens pjäser.
Naturligtvis är det ingetdera, utan man frågar sig hur TT översätter sina “telegram”, för med lite sökningar på nätet hittar man t.ex:
G20 summit: David Cameron warns Vladimir Putin that Russia’s relationship with the West is at a ’fork in the road’ over Ukraine.
Google translate producerar detta:
G20-mötet : David Cameron varnar Vladimir Putin att Rysslands relation till västvärlden befinner sig i ett ‘vägskäl’ över Ukraina.
DN citerar The Guardian via TT, men The Guardian skriver, åtminstone i den här artikeln “crossroads”:
David Cameron has fired a diplomatic warning shot at Russian president Vladimir Putin, telling him the west’s relations with Russia had reached a crossroads and demanding that he relent by allowing independent observers to monitor events on its Ukrainian border.
Crossroads > fork in the road > gaffel?
Vissa saker blir inte bättre.
Eller, rättare sagt, vad vi vet. Verkliga siare är det ju ont om. En del saker är stora, men många är små, men ack så viktiga.
- Som hur riktigt god lövtunn prosciutto kan ”smälta” på tungan
- Den uppfriskande betongkylan på balkongen en tidig morgon
- Hur ett grönt te som Cloud & mist smakar, angenämt grönt, sött och med en beska som lurar bak på tungan
- Hur dimman förminskar världen, suddar ut den, här och nu…
Dimma kan tråkigt reduceras till att luften är så bemängd med små vattendroppar att sikten är under 1 km, att det är kallt och jävligt, att man är på väg in i dimman, att det är osäkert….
Men här och nu får dimman mig att sakta ner och drömma mig bort till fjärran platser. Är världen kvar där borta?
Tehuva — sug på ordet ett tag. Ett märkligt ord.
Naturligtvis är det ett sammansatt ord av te+huva, och de är rätt intressanta så låt oss syna dem närmare.
Ordet te, denna benämning för gudarnas nektar, kommer från holländskans thee, via malajiska teh, ursprungligen från sydkinesiska språket hokkiens té. En språklig vägvisare längs holländska ostindiska kompaniets handelsvägar.
Sedan har ordet spridit sig vidare till västra och norra Europa till engelskans tea, franskans thé, tyskans tee, och vårt te. Det finns det fler ord för denna dryck och mycket mer att säga om te, men det kräver en egen utredning.
Huva, då? En definition är:
Huvudbonad av kupig form som omsluter huvudet, ofta fäst i nacken på ett klädesplagg.
Något att då ha på huvudet? Tänker då ofrånkomligen på ett citat tillskrivet den skotske komikern Billy Connolly.
Never trust a man who, when left alone in a room with a tea cosy, does not try it on.
Visa och sympatiska ord, men gräver vi lite till så hittar vi betydelsen kupol i forntyskan, även om islänningarna också använder ordet för kyrktak! De flesta tehuvor är onekligen både kupolformade och huvudbonadsliknande.
Tehuvans historia är svår att fastställa men kan ha sitt ursprung i 1660-talets England, då Karl II, vilken engelsmännen envisas med att kalla Charles II, efter att ha fått nobben av svenska änkedrottningen Hedvig Eleonora förde andra valet Katarina av Braganza till England som sin hustru. Portugisiskan Katarina tog med sig sina dyra vanor, bland annat tedrickandet, till det engelska hovet och det blev en populär dryck bland aristokratin.
Men det är en annan kvinna vi ska tacka tehuvans popularitet för, nämligen Afternoon Tea’s skapare hertiginnan av Bedford, Anna Maria Russell.
Då hon ständigt var småhungrig mellan luncheon och dinner skapade hon ett mål med te, ofta Darjeeling, och små smörgåsar för att komma till rätta med knorrandet. En hejdundrande succé där man också kunde skvallra och nätverka. Problemet med allt socialiserande var att teet tenderade att bli kallt men det kunde ju tehuvan råda bot på.
Då det regniga England ligger i det kyliga Europa så ska vi inte förbise klimatets inverkan på att värmehållaren populariserades just där. Det var viktigare att hålla teet varmt i tehuvans land än i dryckens ursprungsområde.
Sedan är de vackra också.
Manx
1688 är ett märkligt år i svensk historia, för detta år så började kaffe serveras offentligt för första gången i Sverige, men även för att choklad omnämns för första gången.
Av dessa tvenne droger så är den sistnämnda otvivelaktigt förnämligare, och det finns bara ett sätt att tillreda den som dryck, enligt mitt tycke, vilket jag ska beskriva nedan.
Ordet kakao kommer från aztekernas cacahuaquchtl och olmekernas kakaw. Ursprunget till ordet choklad är mer omstritt men kan komma från nahuatls xocolatl (bitter + vatten). Drycken gjordes av rostade och krossade kakaobönor som löst upp i kallt vatten genom att man hällde den upprepade gånger mellan olika kärl tills det blev en skummande dryck. Den smaksattes också med chili och vanilj och sedan började man även dricka den varm. José de Acosta (1539-1600), en spansk jesuit beskrev xocolatl så här.
”Loathsome to such as are not acquainted with it, having a scum or froth that is very unpleasant taste. Yet it is a drink very much esteemed among the Indians, where with they feast noble men who pass through their country. The Spaniards, both men and women, that are accustomed to the country, are very greedy of this Chocolate. They say they make diverse sorts of it, some hot, some cold, and some temperate, and put therein much of that ”chili”; yea, they make paste thereof, the which they say is good for the stomach and against the catarrh”.
Den bittra kalla drycken föll inte riktigt européerna i smaken, men nästa landvinning gjordes av engelsmannen Hans Sloane (1660-1753) som på en av sina botaniska resor bjöds på traditionell ”choklad” i Jamaica. Han fann smaken vara ”nauseous” men fick snilleblixten (eller knyckte iden av någon som historien glömt) att blanda kakaomassan i mjölk. Han tog med sig denna dryck till Europa där den såldes som medicin på apotek, och på 1800-talet sålde bröderna Cadbury chokladdryck enligt Sloanes recept.
I mitt tycke är nu drycken fullbordad, alltså den ska bestå av kakao och mjölk, inget annat. Nej, den ska inte förstöras med socker!
Hur man gör riktigt god varm choklad.
Det viktigaste är förstklassiga råvaror!
1) Använd om möjligt ekologisk mjölk som kommer direkt från korna utan att ha pastöriseras eller homogeniserats. Om det inte går att uppbringa det bästa får man nöja sig med det näst bästa, mjölk med naturlig fetthalt som inte homogeniserats, ex. gammeldags mjölk.
2) 100% ren kakao av hög kvalite. Jag föredrar Valrhona poudre de cacao.
Tillvägagångssätt:
Måtta upp lagom mycket mjölk i en kastrull, snåla inte, det ska vara en stor mugg (ca 4-5 dl) och värm upp.
Medan mjölken värms så häller du lite mjölk i muggen och måttar upp 2-3 rågade (sic) teskedar och häller dessa i muggen. Rör ihop kakao och mjölken till en slät blank massa, blir det för torrt så häll i lite mer mjölk.
Ta av mjölken från plattan just innan den kokar och rör ner den i kakaomassan och njut! Naturligtvis går det att ha mer kakao om man så önskar.
Manx
Semlor, i synnerhet hetvägg är en härlig anakronism. Tänk att en kaloristinn bakelse, som man åt för att riktigt få frossa innan den katolska påskfastan, har lyckats överleva till våra dagar! Inte bara överlevt, utan frodats!
Förr åts den bara på fettisdagen i hela landet (I Skåne lär man ha ätit den på fastlagsmåndagen, bullamåndag, men då var ju Skåne en del av Danmark och räknas inte, fastän de då var lite före oss). Men ganska snart efter att vi blev protestantiska svalnade intresset för den strikta fastan och man började äta den betydligt mer frekvent. Nu har vi (äntligen?) befriat oss från fastans ok, och kan frossa på den året runt om vi verkligen vill.
Om man vill vara riktigt anakron, så äter man semlan (från lat. simila, ”det finaste vetemjölet”) på det ursprungliga sättet, alltså bara bullen kokad i mjölk. Men varför ska vi förneka oss senare gastronomiska landvinningar? På 1700-talet började man koka kil-formade semlor fyllda med mandelmassa i mjölk (ty. heisse Wecken, ”varma kilar”), alltså hetvägg. Senare struntade vi att koka dem i mjölk och då behövde vi ju inte göra dem kil-formade för att så många som möjligt skulle få plats i kastrullen, och bullen blev rund, men man åt den likväl med varm mjölk. Några åt den även med kanel och runt sekelskiftet (det förra) så toppade man upplevelsen med grädde, och vi har den moderna semlan.
Då vi lever i ett individualistiskt samhälle så får var och en göra som den vill, men själv äter jag helst inte semlor före fettisdagen, och då helst som hetvägg. Uppskattar dessutom ansträngningen att göra semlan själv, såväl bulle som mandelmassa (men ”köpes” är också ofta goda).
För den som vill ha tips på var man kan äta goda köpes-semlor och befinner sig i rikets huvudstad så rekommenderar jag Semmelmannens blog.
Manx
När det gäller ordet anakronistisk så är SAOB mer sparsmakad. Återigen är originalets text redigerad en smula.
ANAKRONISTISK anakrånistisk eller -on-, adj.; adv. –T.
(mindre brukligt) adj. till anakronism.; särsk. motsv. detta ord 3: otidsenlig, antikverad. (Dahlin). Ett anakronistiskt adelsvälde. (Jensen)
Wiktionary har på engelska en lite mer fullödig definition
anachronistic
- Erroneous in date; containing an anachronism; in a wrong time.
- If you know where to look in the movie, you can spot an anachronistic wrist watch on one of the Roman soldiers.
- (of a person) having an opinion of the past; preferring things or values of the past; behind the times; over-conservative.
Därmed är det officiella svenska ordförrådet uttömt vad gäller ordet anakronism och dess släktingar.
Anakronism kommer från grekiskan, ana- tillbaka och khron’os tid. En fullödig definition finns i den mäktiga SAOB, och har tagit mig friheten att redigera den lite. Se orginalet.
ANAKRONISM anakrånism eller -on-; best. -en; plural -er.
1) (föga brukligt) fel med afs. på tideräkningen.
2) fel, bestående däri, att en historisk eller konstnärlig framställning låter en person eller händelse förbindas med tidsförhållanden, med hvilka han eller den icke varit samtidig; fel mot tidskostymen.
Göra sig skyldig till eller begå en anakronism.
Exempel:
”Anakronism … vill säga när man förflyttar ämnen och bruk af et sednare tidehvarf, in i föreställningen af en äldre tid, då dessa bruk ännu icke voro til … Anakronismer i Costymen förekomma ofta.” (Boye 1833)
”(Att låta Hamlet tala om) Skolan uti Wittenberg .. (är) En anakronism föranledd af det stora rykte som detta läroverk hade på Shakspeares tid”. (Hagberg)
3) otidsenligt, i synnerhet föråldradt, tänke- eller handlingssätt.
Exempel:
”Hvarje sympati för det antika statslifvet stämplas såsom anakronism”. (Bolin)
”Inom mig ansåg (jag) saken (dvs. adlandet) såsom en anakronism.”(De Geer)
Tryckåret för det band i SAOB där anakronism finns med är 1898, vilket gör texten en aning daterad.
Den senaste utgåvan av SAOL säger helt lakoniskt ”företeelse som hör hemma i annan tid än den skildrade”.
Att vara anakron är att vara oavhängig sin tid, att kunna verka i flera tider. Med det menar vi inte att vara någon slags stofil som vurmar för allt som är förgånget eller att vara någon slags kulturell tidskameleont, utan hitta några saker som förankrar en i tiden.
Personer, saker, företeelser och trender kan vara anakrona, och de kan vara både positivt eller negativt laddade, ex. jakt eller att bära kostym. Det är upp till tolkaren och kontexten.
Vår definition av anakron är dock i huvudsak positiv, en gammal Hasselblad eller Leica är förvisso anakrona i den digitala eran, men många fotografer använder dem ännu för de ger bra bilder och ger respekt. De som hållit i en gammal kvalitetskamera och fotograferat med dem vet att de har ”något”.
Ett mekaniskt armbandsur hjälper en också att hålla tiden, fastän ”alla” har en mobil.
Vi tillhör dem som aldrig riktigt känt att vi hör hemma i samtiden. Till viss del har det bestått i att drömma sig bort till andra tider och en illusorisk enklare gårdag, men samtidigt har vi omfamnat nya tekniska landvinningar och trender med entusiasm. Med andra ord känt oss anakrona!
Det är aldrig för sent att vara efter sin tid, aldrig för tidigt att vara före sin tid!
Manx et al.
Senaste kommentarer