Varför firar vi födelsedagar? När man är liten är det ju förståeligt, man får presenter, tårta och annat. Men när vi blir äldre?
Historiker har diskuterat hur länge människor firat födelsedagar. Problemet är källornas tystnad. Ju längre tillbaka vi går, desto färre källor har vi som beskriver födelsedagar. Dessutom handlar källorna mer om kungar och de rika ju längre tillbaka vi går.
Betyder detta att; det bara var kungar etc. som förr i tiden firade födelsedagar, eller har bara bemärkelsedagar för de ur högsta samhällsklasserna skrivits ner och/ eller bevarats?
Lätt att begå en anakronism, hur man än gör. Tolkar man de få källorna som att man inte förr i tiden firade födelsedagar? Eller var det bara de rika som kunde göra det? Har det skett en mentalitetsförändring som gör att vi nu bryr oss mer om våra barn och släktingar? Är de fåtaliga källorna bara en konsekvens av att så få blivit bevarade?
Jag tror att breven från Vindolanda ger en fingervisning. Vid den romerska garnisonen vid Hadrianusvallen har vardagliga brev blivit bevarade av en slump. Där finns brev som innehåller begäran om att skicka varma kläder för att det är så kallt, men också inbjudning till födelsedagsfirande. Detta vid den yttersta utposten i det romerska imperiet på 100-talet! Varför skulle den tidens människor ha tänkt annorlunda än oss?
Jag tror att historiker tolkat källornas tystnad felaktigt! Visst firade människor sin årsdag förr (åtminstone så länge man på något sätt kunnat hålla en tideräkning).
Manx
Lämna ett svar