Förundringstecken!
Förundringstecken…
Smaka på ordet – förundringstecken. Vad kan inte ett sådant innehålla? Känns stort som hela världen! Jag röstar för en språklig återgång till sent 1400-tal, låt oss slänga utropstecken åt sidan och återbruka förundringsteckena. Det innehåller så mycket mer, där finns något levande och positivt. Utropstecken låter mer byråkratiskt och snävt.
Läser med förtjusning att det troligen1 var en italiensk poet vid namn Iacopo Alpoleio da Urbisaglia som på 1300-talen hittade på punctus admirativus – beundranstecken, för att läsarna skulle förstå känslostyrkan i stroferna. Först senare skulle det kallas punctus exclamativus – det i mina ögon mer povra utropstecken. Men när tecknet började användas i svenskan på 1400-talet kallades det förundringstecknet!
Härmed tänker jag låta mig förundras mer!
Detta är naturligtvis omdebatterat. Söker man på internet hittar man mycket, en bra ingång till kaninhålet är https://english.stackexchange.com/questions/278554/what-is-the-origin-of-the-exclamation-mark↩