Vissa saker blir inte bättre.
Eller, rättare sagt, vad vi vet. Verkliga siare är det ju ont om. En del saker är stora, men många är små, men ack så viktiga.
- Som hur riktigt god lövtunn prosciutto kan ”smälta” på tungan
- Den uppfriskande betongkylan på balkongen en tidig morgon
- Hur ett grönt te som Cloud & mist smakar, angenämt grönt, sött och med en beska som lurar bak på tungan
- Hur dimman förminskar världen, suddar ut den, här och nu…
Dimma kan tråkigt reduceras till att luften är så bemängd med små vattendroppar att sikten är under 1 km, att det är kallt och jävligt, att man är på väg in i dimman, att det är osäkert….
Men här och nu får dimman mig att sakta ner och drömma mig bort till fjärran platser. Är världen kvar där borta?
Lämna ett svar